Jag föredrar att låta pojkvännen laga maten. Han är jätteduktig på att laga mat och tycker det är ganska kul.  Jag håller mig till att diska, duka och fixa grönsakerna. Om jag lagar mat till mig själv blir det oftast gröt. Eller fil och mackor. Eller smoothie. Lagar jag till flera är tacopaj det jag gör bäst! Annars gillar jag att baka, bröd eller kakor. Vi försöker baka bröd istället för att köpa, men ibland blir det svårt att hinna med. Det finns inget bättre än lukten av nybakt bröd!

Jag ger upp på att inte skriva smörigt, nu skriver jag precis som jag tänker...:)

För mig handlar kärlek om att få kontakt på ett sätt som får dig att må bra. Kontakten kan vara till sin familj, sina vänner eller till sin partner. Det kan också vara till ett djur, en viss låt eller en plats. Kärleken till min familj är större än något annat, vi har alltid varandra, oavsett vad som händer så vet jag att de finns där för mig. Vi kommer alltid vara knutna till varandra. Jag är dålig på att visa och berätta för min familj och mina vänner hur mycket de betyder för mig, jag försöker bättra mig men tycker det är svårt att säga det utan att det blir så förstorat. Å andra sidan är det ju kanske det viktigaste att de vet det, så jag borde verkligen försöka mer. Om man kan vara kär i en plats är jag definitivt det i Haverdal, där vi har vår sommarstuga. Där står tiden still, vi lever i vår egen lilla bubbla och har bara semester och ledighet. Där vilar vi ut och samlar energi för resten av året. De djur jag verkligenverkligen älskat har varit Mega, travhästen jag skrivit om tidigare och till vår kanin Putte, som vi hade i ca 8 år. Han var vår lilla hund och vi var alla jätteledsna när vi var tvungna att ta bort honom. Jag är helt klart kär i vissa låtar, de ger mig rysningar och endorfinkickar och får mig att må bra! Kärleken till pojkvännen min är kanske den lättaste att beskriva, här har jag inte svårt att säga vad jag tycker! Du gör mig glad och lycklig varje dag och jag vet att du alltid ställer upp för mig. Jag är stolt över att vara din! Du ger mig fjärilar i magen, myror i hela kroppen och gåshud när du blåser mig i örat:) Hos dig känner jag mig trygg och älskad. Det är som kärlek på film fast ännu bättre:)

Jag tror på kärlek mer än något annat!

Jag vill ha med den här låten i det här inlägget, Everything else disappears med Sister Hazel, bara för att den är så bra (och så passar den in på temat).

Remember to breathe
Remember to hold your head high
Remember to smile some
And just listen a while

You've practiced enough yeah
That's what I told myself
So I nervously asked you your name
And that's when the world seemed to stop

And I died when you looked up like that
Took my breath away
Knocked me flat on my back
I knew right then and there
In that first second stare
It would be a while

Everything falls out of focus
You walk through the door
And one thing that's clear to me
Helplessly hopeless
I'm all right with that
In a room full of people
Everything else disappears

We talked for hours
About the sun and moon
How it chases her round and round
It's just trying to light up her face

And we sat on your car
While the light from the stars
Poked holes in the sky
And you told me the tales of your heart
And how it'd been broken

And I cried when you talked about that
Yeah what I would've given to take it all back for you
Right then and there
In that first second stare
I knew we would be a while

Everything falls out of focus
You walk through the door
And one thing that's clear to me
Helplessly hopeless
I'm all right with that
In a room full of people
Everything else disappears

I thought that I'd known you forever
I felt like I'd finally come home
After all of these lifetimes
You still take my breath away

Everything falls out of focus
You walk through the door
And one thing that's clear to me
Helplessly hopeless
I'm all right with that
In a room full of people
Everything else disappears

När jag var liten och precis börjat skolan skulle vi skriva om vår familj. Jag skrev något i stil med att mamma sålde skor och pappa tvingade oss att springa. Vilket det ligger något i... Min mamma säljer skor, och min pappa tvingade andra/högstadieelever att springa (och kanske oss ibland också) som gympalärare. Nu har han fått knäprotes och tvingar högstadieelever att göra andra saker än att gympa, som hemkunskap.

Mina föräldrar är, så vitt jag vet, lyckligt gifta sedan 1983. För att uttrycka sig fint så kompletterar de varandra, de är ganska olika som personer. Mamma har koll på allt inklusive pappa och alla hans saker. Pappa har koll på annat. Pappa är träningsnörden i familjen, vilket har smittat av sig på mig vilket jag är glad över. Jag har också ärvt hans ibland lite klumpiga sätt/otur med omgivningen vilket pojkvännnen min glatt har upptäckt... Jag har också ärvt förmågan att alltid ha rätt och aldrig ge mig i diskussioner från pappa. Från mamma kommer envisheten och många säger att jag liknar henne till utseendet.

Jag är jätteglad över att jag har mina föräldrar, de betyder mycket och jag tycker det är jättekul när vi ses och gör saker ihop. Igår bjöd pappa oss på lunch i stan och idag lunchade vi med mamma. Det var kul (och maten var god)!  Hade jag fått bestämma hade jag bott lite närmare hem så att jag fått träffa min familj ofta, 100 mil är alldeles för långt bort tycker jag.

Jag tror att min första kärlek var min bästa killkompis när jag var liten. Vi bodde nästan grannar och lekte varje dag i hans klätterträd. Jag var då 5 år (?) och var bra kompisar ända upp till vi började 7an, då de flesta i min klass gled ifrån varandra för att istället vara så där tuff som man skulle vara på högstadiet. 

En annan stor kärlek jag hade, som jag skulle beskriva som större än min lekis/lågstadiecrush, var den jag hade till min underbara sköthäst under gymnasiet. Omega ribb, en lite äldre travhäst en mamma köpt åt sin dotter, som jag fick äran att sköta om några dagar i veckan. Hon var inte så van att bli riden, så det var mycket tillridning och omskolning av travhästen. Detta tjuriga lilla sto (som inte växt över ponnygränsen) testade mig på alla sätt, gick åt höger när jag ville åt vänster, vägrade galoppera i något annat än vänstergalopp (för det mesta) och älskade full fart (kommer aldrig glömma våra galopper ute i skogen!) var min stora kärlek de åren jag hade henne. När hon testat mig tillräckligt länge för att inse att jag var envisare och tjurskalligare än vad hon var var hon hur snäll och samarbetsvillig som helst. Av alla hästar jag någonsin träffat och ridit är hon den som fått mest plats i mitt hjärta ♥.

Det här har jag lärt mig under det senaste året...

Jag fick en fin hint av pojkvännen att det kanske är dags att blogga igen nu när jag skrivit att jag ska göra det i 30 dagar...därför vill jag göra ett tillägg: under 30 dagar men inte i rad:) Min ursäkt till varför jag inte skrivit på ett tag är att jag har haft jättemycket i skolan, och den här veckan är den sista med mycket skolarbete innan jul. Förhoppningsvis får jag mer tid att blogga då:)

Vem är då jag?

Jag är en 25-årig tjej som från början kommer från den ögstgötska landsbydgen, men som numera bor i norrbotten där jag pluggar till sjukgymnast. Vägen till den rätta utbildningen har inte varit spikrak, jag har hunnit med 2, 5 år biomedicinsk kemi på Högskolan i Kalmar också, där jag genom en gyminstruktörsutbildning fick upp intresset för sjukgymnastik, och där är jag nu! Jag har hittat en utbildning och ett yrke som jag verkligen brinner för och om ett år är jag förhoppningsvis klar! Jag älskar att träna, allt från gym till löpning och dans och ridning. Hästar är ett av mina stora intressen och jag har en sköthäst en dag i veckan som jag rider. Väldigt typiskt mig är att jag brinner för väldigt mycket, vilket har lett mig in i många olika engagemang, allt från Rädda Barnens ungdomsförbund till studentpolitik och en heltidsarvodering i kårstyrelsen. Under mitt kårår brann jag lite för mycket och gick in i väggen med panikattacker, ångest och upphakningar i ryggen som resultat. Detta har jag under året som gått jobbat mycket med och har med hjälp av läkare, bra kompisar och pojkvän, medicin , en grym terapeut och mig själv blivit mycket bättre!

Som person är jag glad, jag försöker att vara snäll och se det bästa i alla omkring mig. Jag kan vara väldigt envis och tjurskallig och dominant om det vill sig, och jag är obotlig tidsoptimist. Jag är en riktig tävlingsmänniska (bra i vissa sammanhang, men jag försöker minska den biten lite). Sedan jag gick in i väggen har jag blivit mycket mer tacksam för det jag har och det gör mig otroligt lycklig!

Jag blev jätteglad idag! Såg att jag fått en kommentar på bloggen, och det visade sig att jag vunnit i en utlottning av ett jättefint halsband!! Jag blev verkligen jätteglad, det gjorde verkligen den här dagen!:) Tack så jättemycket för halsbandet!

Länk till bloggen där utlottningen var:

http://tidsmastarinnan.blogspot.com

Hittade en lista när jag surfade runt bland andra bloggar. Under 30 dagar ska man skriva om olika ämnen, jag tänkte jag skulle testa. Jag har varit dålig på att skriva här senaste tiden, det kanska kan göra att jag bättrar mig:)

Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Vad är kärlek?
Dag 05 – Så lagar jag mat
Dag 06 – Första kyssen
Dag 07 – Min dag
Dag 08 – Favoritsaker
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Mitt favoritminne
Dag 11 – I min väska
Dag 12 – 10 saker du inte vet om mig
Dag 13 – En vanlig dag i mitt liv
Dag 14 – Dåliga vanor och laster
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – En påhittad dag
Dag 17 – Barndomsminne
Dag 18 – Ett pinsamt ögonblick
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Det här gör mig glad
Dag 21 – Mina dåliga sidor
Dag 22 – Mitt hem
Dag 23 – Det här får mig att gråta
Dag 24 – Min favoritmat
Dag 25 – Det här är jag bra på 
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Det här upprör mig
Dag 30 – När jag blir stor ska jag bli…