Senaste veckan har varit tuff och intensiv. Det började i tisdagsmorse förra veckan, med att någon sorts hantverkare ringde på dörren på dörren och berättade att vi hade en vattenläcka i lägenheten och att det skulle fixas nu. Så han rev väggen in mot toan för att komma åt rören i väggen. Dagarna efteråt borrades dessutom ett hål i golvet, läckan lagades och idag lagade de hålet i golvet. Hela lägenheten har varit kaos med byggdamm överallt, alla badrumssaker och hallsaker i sovrummet och i köket och och arbetare i lägenheten när jag kommit hem från praktiken. Gillade framförallt dagarna innan golvhålet lagades, när man satt på toa och kunde titta ner i korridoren under....

Detta, i kombination med att jag skrev omtenta i måndags, att Måns var bortrest hela veckan, fullt upp på praktiken, besök under helgen och kanske lite nervositet inför testridningen av hästen, gjorde att jag (som fortfarande är väldigt stresskänslig) fick en panikattack i förrgår. Det började med att kroppen började kändes matt och svag, jag började skaka, halsen svullnade upp och bröstet började smärta. Jag trodde först jag blivit sjuk och fattade inte vad det var, eftersom rädslan tidigare kommit direkt och tagit över allt det andra. Den kom efter ett tag istället, och panikattacken var ett faktum. Jag mådde riktigt dåligt hela eftermiddagen och kvällen. Någonstans mitt i allt tog jag mig samman och gick till universitetsbiblioteket och lånade några böcker om stresshantering, utbrändhet och oro. De ska jag börja läsa lite i, kanske kan få några bra tips. Igår var jag trött och sliten men idag känns det bättre.

Under helgen var Nina på besök och det var jättekul! Det är så kul när vi ses, det känns som vi bara fortsätter där vi slutade senast, som att tiden stått stilla däremellan! Hoppas vi kan ses snart igen, förhoppningsvis till jul!

I lördags var jag och provred hästen, Nina fick följa med också. Det visade sig att ägaren red westernridning med den, så jag fick prova att rida med westernutrustning för första gången! Jag fick en liten lektion, och det var jättekul! Fick lära mig de kommandon hon använder, då hon använder rösten mycket när hon rider.  Gillar tankesättet där, att först använda rösten för att få hästen att göra det man vill, sedan använda sätet och vikten och om det behövs, även skänklarna. Det kändes att det var länge sen jag red, särskilt i galoppen! (det kändes i kroppen dagen efter också..) Igår var jag och skötte om hästen och red själv första gången. Det gick bra, fick sällskap när jag skulle ut och rida. Det var väldigt hårt i marken, och mörkt och blåsigt ute, så det blev en kortare runda i skritt och trav. Jag är jättenöjd med allt än så länge, tror det här kan bli riktigt bra!

Ikväll kommer Måns hem, längtar jättemycket! Jag har ju saknat dig! Jag har handlat lite gott till dig som du kan äta när du kommer hem, vad det är får du se då...;)

Everybody needs inspiration
Everybody needs a song
Beautiful melody, when the night's so long

Cause there is no guarantee

That this life is easy
When my world is falling apart
When there's no light to break up the dark
That's when I, I look at you
When the waves are flooding the shore and I
Can't find my way home anymore
That's when I, I look at you

When I look at you
I see forgiveness, I see the truth
You love me for who I am
Like the stars hold the moon
Right there where they belong and I know
I'm not alone

When my world is falling apart
When there's no light to break up the dark
That's when I, I look at you
When the waves are flooding the shore and I
Can't find my way home anymore
That's when I, I look at you

You appear just like a dream to me
Just like a kaleidoscope colors that cover me
All I need every breath that I breathe
Don't you know you're beautiful

When the waves are flooding the shore and I
Can't find my way home anymore
That's when I, I look at you
I look at you

***

Jag är så otroligt tacksam att jag har dig Måns. Utan dig hade alla tunga och jobbiga stunder varit tusen gånger hemskare. Du var (och är) tryggheten för mig när allt annat rasar. Jag hoppas verkligen att du förstår hur mycket det betyder för mig. Inte ens tusen wii räcker till för det;)

Det är svårt att förklara för någon oinsatt vad jag varit om, med ångesten, panikattackerna och utbrändheten. Det finns som inga ord som passar in. Innan det hände mig förstod inte jag heller. Jag begär inte att alla ska förstå. Det räcker att lyssna, finnas där, och acceptera. Det är så bra med dig, du gör allt det. Och försöker förstå. Jag älskar dig för det.

***

Sovdags för mig. Imorn väntar halvtidssamtal på praktiken, sen hem och städa lite innan det blir finbesök av Nina!:) På lördag blir det provridning av hästen, ska bli så kul!!

Idag har varit en bra dag! Praktiken var lugn, hade en patient på plats och så fick jag göra mitt första hembesök, till en patient som jag tränat på rehab center förra veckan. Det var kul och jag fick beröm från patientens fru som sa att jag var duktig och att det syntes att jag var intresserad! Då blev jag glad:)

I helgen mailade jag en tjej som behövde hjälp med sin häst. Fick svar idag så nu ska jag snart iväg och provrida!:D Hoppas verkligen att det funkar, jag saknar ridningen jättemycket!!  Hon sökte någon som kunde hjälpa henne och rida hennes häst i skogen, och det passar mig perfekt! Ni får hålla alla tummar att det går bra för mig!

***

Äntligen fredag!

Första veckan på nya praktikplatsen avklarad! Det har varit en lugn vecka jämfört med Kalix men jag är trött ändå, antar att det är alla nya intryck.  Jag gillar upplägget på rehabcenter, det passar mig bättre än att jobba på sjukhus. Mer frihet, ett annat tempo och en annan typ av patienter.  Patienterna är inte lika dåliga och de har andra mål än på sjukhuset, då vill de bara hem. 

I onsdags var jag på city rehab för utredning av min bröstsmärta. Det visade sig att jag hade upphakning i nacken och en låsning i bröstryggen, som sjukgymnasten Peter fick hjälpa mig med. Han var jätteduktig och berättade mer än gärna om vad han gjorde:) Jag var ganska mörbultad efteråt och fick träningsvärk i bröstryggen, men nu känns det bättre. Nu hoppas jag bara på att det håller i sig!

Ignorerade mitt halsont och stack ut och sprang igår för första gången på nästan 2 veckor. Det var jätteskönt att få komma ut även om tempot var lågt, det halsonda släppte lite också. Blir kanske en liten sväng idag också om jag hinner och orkar. Annars blir kvällen lugn. Det blir mys med Måns och kanske blir det lite wii och mario om vi orkar:)

Vaknade av att det blåste ordentligt ute. Nu är det verkligen höst, på väg mot vinter! Det har blåst hela dagen, nästan alla löven har blåst ner från träden. Fick höra att förra året kom första snön 24 oktober. Då hoppas jag på snö snart!

Idag gjorde jag första praktikdagen på Björkskatans rehabcenter där jag ska vara kommande 5 veckorna. Det verkar helt klart vara lugnare tempo än på Kalix sjukhus, men det gör mig ingenting. Jag kan behöva ett lugnare tempo några veckor. Dessutom tar det 15 min att gå dit vilket ger mig betydligt fler timmar över varje dag jämfört med tiden i Kalix. Det kändes konstigt att vara hemma redan kvart över tre idag, dagen blev helt plötsligt väldigt lång... Imorgon börjar jag halv tio, så då blir det sovmorgon:)

Idag åkte Måns till Finland och Oulo med företaget och kommer tillbaka på onsdagkväll. Saknar dig redan!

På onsdag ska jag träffa sjukgymnasten på City Rehab. Hoppas att dom kan hjälpa mig och hitta det som orsakar smärtan i bröstmuskeln.

Nu ska jag njuta av en hembakad kanelbulle (eftersom det är kanelbullens dag idag!) och slappa lite!

Helgen har varit lugn, men har ändå fått en del gjort: tvättat, möblerat om i hallen och sovrummet, lagt ut lite möbler på annons, spelat wii, varit ute och promenerat, mailat hunduppfödare, skrivit lite på en av rapporterna till praktiken och ätit fruktsallad med glass:)

Nu sova så att jag är pigg inför första dagen på nya praktikplatsen!

***

Lite Winnerbäck för att komma i höststämning! Bättre än så här blir det inte!