Jag tror att min första kärlek var min bästa killkompis när jag var liten. Vi bodde nästan grannar och lekte varje dag i hans klätterträd. Jag var då 5 år (?) och var bra kompisar ända upp till vi började 7an, då de flesta i min klass gled ifrån varandra för att istället vara så där tuff som man skulle vara på högstadiet. 

En annan stor kärlek jag hade, som jag skulle beskriva som större än min lekis/lågstadiecrush, var den jag hade till min underbara sköthäst under gymnasiet. Omega ribb, en lite äldre travhäst en mamma köpt åt sin dotter, som jag fick äran att sköta om några dagar i veckan. Hon var inte så van att bli riden, så det var mycket tillridning och omskolning av travhästen. Detta tjuriga lilla sto (som inte växt över ponnygränsen) testade mig på alla sätt, gick åt höger när jag ville åt vänster, vägrade galoppera i något annat än vänstergalopp (för det mesta) och älskade full fart (kommer aldrig glömma våra galopper ute i skogen!) var min stora kärlek de åren jag hade henne. När hon testat mig tillräckligt länge för att inse att jag var envisare och tjurskalligare än vad hon var var hon hur snäll och samarbetsvillig som helst. Av alla hästar jag någonsin träffat och ridit är hon den som fått mest plats i mitt hjärta ♥.